.

Idag skall jag måla digitalt. Men först skulle jag ut i minus 10 grader blåst och fotografera 

landskap. Mina fötter och fingrar hade ingen blodcirkulation kvar efter 5 minuter. Jag fotade

i 40 minuter och var då den första som kom in i datasalen. Fan dom andra är stronga.

Måndag har aldrig varit min favorit dag. Den är oftast tråkig, man kommer inte igång och längtar

redan efter veckoslutet. Den här måndagen är inget undantag, dessutom längtar jag sjuuukt 

mycket efter varmare väder. Solen skulle inte ens behöva lysa bara man skulle slippa frysa.

Igår i stan frös jag så mycket att jag nu typ har nackspärr. Igår var det annars en bra dag. Mamma

hade space clearing med en space clearer så vi andra skulle ut ur huset. Pappa tar chansen 

att pina oss hela dagen. Stackars pappa han gör det alldeles för sällan. Vi for på Rafael Wardis

utställning. Jag uppskattar hans sätt att måla, förstod (eller tänkte) genast att han är en sådan som

målar efter hur han upplever färgerna och inte hur han ser dem. De är alldeles groteska och har 

vidriga färger men samtidigt kan jag inte fascineras mer. Vid första anblicken ser man ingenting

förutom färger. Efter en tids stirrande lägger man märke till ett äppel, en flaska, blommor, en stol

och en människa i högra hörnet. Det var roligt att se på tavlan och försöka se vad den föreställer

och sedan först se på tavlans namn. När vi gått igenom alla tavlor började det kännas som om

mat skulle sitta helt bra. Vi gick i svinkalla stan i säkert en halvtimme innan vår kräsna papa kunde

nöja sig med en nepalesisk restaurang. Och maten sendå, uuuuunderbar. Så jävla gott! Jag beställde

något som hette något med Mala och bestod då av ris, sallad, stark yoghurt, cottage cheese -

cashew nöt - vegebulle -sås. Med naan bröd. NAMI. Tennispalatset hade inga bra filmer vid bra

tidpunkt så vi huttrade ändå till Kinopalatsi. Före Patrick 1,5 började hann vi med kaffe i Robertscoffee.

Filmen var en söt bimbogayfilm och jag grät faktiskt nästan vid ett skede. Två rader nedanför satt

dessutom en ung kvinna och skrattade speciellt och vi hade inte tillräckligt med vatten. DESSUTOM

nola pappa ut oss inför alla som skulle se filmen. Han gick iväg med våra biljetter (på flit då) och

lämnade oss gapande stå kvar och sedan försöka förklara åt ticketgubben att vi inte hade några 

biljetter. Nästan inne i biosalen vände pappa om och kom med sitt självbelåtna flin tiilbaks och

sade skrattande på finska "att nu tänkte det visst gå illa" ticketgubben tyckte bara nästan att det 

var roligt. Men det var faktiskt en bra dag igår. spääänks dadda. kram