vemod.
Igår sade jag Hejdå åt mitt lag. Jag kan inte ens beskriva mina känslor.
För jag vet inte riktigt vad jag kände. Jag vet bara att jag älskar mitt lag och
aldrig, aldrig kommer att glömma dem. Jag förstår inte heller varför jag känner
så starkt. Inte umgås vi på fritiden och inte talar jag annat än ytligheter med dem.
Kanske var det vetskapen att de tycker om mig, påriktigt. Eller för att de alltid
har varit så snälla mot mig, berömt mig, uppmuntrat och aldrig ens tittat irriterat
på mig. Jag har aldrig ens haft den känslan att någon av dem inte skulle
tycka om mig. Jag är bara så otroligt tacksam. Och jag blev så rörd när de
alla klämde in mig i en svettig, illaluktande men ooh så varm och vänskaplig
kram. När jag satte mig i bilden började jag gråta. De är alla bara så underbara
människor. Jag önskar dem lycka till och att laget inte läggs ner. Kram
Kommentarer
Postat av: hanso
å detdär borde de nog ha läst för jag blev helt rörd :(
jag menade att färgen nästan inte alls ändrades från mitt vanliga. :) javet, det finns inget godare än bebis-dubbelhakor<3
Postat av: Katarina
Så du slutade fotisen nu. Hur kom du till det beslutet? Var det bara klart med den delen av livet? Har du något annat du vill börja istället?
Tack, jag tycker också jättemycket om örhängena! Dom kostar 95 cent på lindex barnavdelning om du vill ha dom! :D
Trackback
