.

Var på fredagen lite nervös när jag skulle till Terhis för att tala om sommarjobbet.
Men jag var nog helt i onödan. De var jättejätte trevliga. Kände mig genast bekväm i deras
sällskap. De verkade så sorglösa och lyckliga, tillfreds med sig själva. Jag anade nog lite stress,
de båda håller på med viktiga och krävande jobb men ändå ingen burn - out fiilis. Huset var
smakligt inrett. Inget onödigt krimskrams, modernt men inte alls stelt. Inbjudande. Det var också
skönt att inte behöva bry mig om min crappiga finska. De sade bara att de hade samma situation
med sin svenska. Jag hoppashoppas att jag får jobbet. Bra lön, bra jobb och trevliga arbetsgivare.
Dessutom skulle min finska kanske bli lite bättre. Och jag skulle slippa leta efter något eländigt
sommarjobb någonstans långt borta, med dålig lön och som jag ändå inte skulle få. Så
jag tänker inte tänka för mycket på det, inte hoppas för mycket men ändå vara positiv så kanske
jag blir lycklig om 2 veckor när jag får veta.
Om 2 veckor är jag kanske i Bangkok med pappa. Om företagsamhets läraren Outi ger lov och
om jag får en jumpseat. Om jag är i bangkok om 2 veckor kommer jag att njuta av det varma
vädret, äta gott, bli masserad och fota massor. Pappa kallade resan ju för en fotoresa. Han
skulle säkert ta fitit fula bilder på mig men själv tycka att "har inte den här bra fiilis!?", jag skulle
sucka säga att "nää!!!!!" eller "kanske det, men den är helt fitit ful!" han skulle säkert skratta gotthjärtat
sätta in den i facebook och flickr och sedan vara mycket nöjd med sig själv. sucksuck. Men om
resan blir av så skulle jag nog stå ut. Kanske jag skulle göra samma sak åt honom HAHA!

Idag åt jag, fio och pappa i borgnäs shell. Vi kände oss som finlandsvensska snobin och ångrade
att vi inte kom som spurgun. Fast priset för pommes med grillkrydda och seg, torr lövbiff skulle nog
mera ha passat i en snobbig finlandssvensk restaurang än i en bensinmack med fula borddukar.
Synd att jag inte tog jakob med, det skulle ha varit lite fiilis bild. Vi skämtade med pappa att det här
nog blir ett minne för livet. Knappast, men helt mysigt var det nog ändå.

Har läst när jag hör din röst och nu har jag det där suget i magen som säkert alla flickor vid 13
års ålder som läst böckerna har. Lite pinsamt, lite jobbigt men samtidigt är det en ganska skön
känsla. Kärlek för en bok karaktärer. huhhu. Jag får oftast bara den känslan när jag läser fantasy.
Alla myter och förvandligs scener är av någon konstig orsak bara såå romantiskt.

Ha det så skönt och angsta inte för morgonsagen. KRAM